Extremt sjuk.

Man ska aldrig säga: jag blir tamejtusan ALDRIG sjuk. Jag har inte varit så mycket som FÖRKYLD på ett år. För då går man hem och blir märkligt trött och måste jobba från soffan i stället för från köksbordet. Och plötsligt har man 39 graders feber och varenda kroppsdel värker - till och med käkarna, fingrarna och undersidan av fötterna.

Idag skulle jag ha berättat om världens bästa projekt för 170 poliser i Linköping. Har repeterat här hemma i vardagsrummet, planerat kläder och glatt mig åt att få ägna mig åt ett så betydelsefullt uppdrag efter åratal av karriärstvivel. Men så blev jag sjuk. Såklart.

Och när det blev sådär dramatiskt med febern och trampdynorna och allt tänkte jag såklart att; nu kommer en sån där bauta-influensa. En en-veckas med slemhosta och kräk. Jag brukar nämligen bara få konstiga sjukdomar som är svåra att definiera och därmed svåra att övertyga andra om. En gång hade jag prickar på hela kroppen och 40 graders feber i 10 timmar. Sen var allt plötligt borta. Jag har också tampats med sjukdomen värkande kropp och näsblod ett par gånger. Den är också svår att få omgivningen att riktigt haja digniteten av. Liksom karusellyrseln (det är faktiskt en vedertagen åkomma. Ett virus på balanssinnet.), medaljongsjukan (googla själva) och mina återkommande urinvägsinfektioner som ger helt andra symptom än alla andra får, men som är nog så bedövliga.

I alla fall: jag såg nästan fram emot att kunna briljera med en sjukdom som folk faktiskt kan relatera till. Hade tänkt skriva 40 grader, trevlig helg i statusraden på Facebook. Medlidandet. Men så vaknade jag klockan ett idag (det är faktiskt helt sjukt i sig), feberfri. Dagens symptom är: en svag värk i magen och bultande panna. Övertygande.