2011-04-07

Linsdramatik

Jag för en svår kamp just nu och den handlar om linser. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle vara så svårt att sätta i och ta ut ett par linser ur ögonen.

Kampen började redan hos optikern. Inte ens hon kunde plutta i linserna, trots att hon spärrade upp mitt öga med ena handen. Du har väldigt starka ögonlock, sade optikern och jag tog det som smicker. Ovetande om vad som skulle komma bara en stund senare.

För sen skulle jag försöka. Linsen på mitt finger badade i handsvett. Optikern visade pistolgrepp och bändtekniker. Inget funkade. När linserna väl satt i ögonen var jag rödögd som en varg. Då var det dags att ta ut dem.

Men vad jag än gjorde kunde jag inte få ut linserna som kilat fast sig under mina starka ögonlock. Jag duttade och pressade, drog och krafsade. Tårarna forsade, naglarna rev upp tunna blodkärl. Men linsen satt fast. I en halvtimme slet jag, medan optikern stod bredvid och räckte mig pappershanddukar. Till sist fick jag lämna optikern och fortsätta hemma.

Innan jag gick hem passade hon på att förklara att problemen beror på att jag har så SMÅ och RUNDA ögon. Sådana saker kan bara inte tolkas som smicker. Jag stirrade argt på henne innan jag gick och hoppades att min blodiga blick skulle få henne att förstå att hon just tagit ifrån mig en enda kroppsdel jag är riktigt nöjd med.

Såhär har det fortsatt. Linsen vrider sig bara åt fel håll och fastnar på fingret. Jag kämpar i en timme, gråter en skvätt och får in en lins. Sen måste jag ta en paus innan jag börjar kämpa med nästa. Och när de väl sitter på plats går de inte att få ur.

Idag fick jag in en lins efter en stunds kamp på jobbtoan. Den andra tappade jag på tvålen och var tvungen att skölja den i handflatan. Då försvann den spårlöst. Det var bara att börja gräva ut den andra igen. En timme senare satt jag på min kontorsplats, rödögd och linslös. Kände mig som en stor bebis och ljög för kollegorna om att linserna satt på plats.

Idag funderade jag allvarligt på att sjukskriva mig på grund av linskampen. Men jag hejdade mig. Så mycket tänker jag inte offra för att få gå runt med ett par Purple kitty-ögon. Nu lägger jag ner.


Uppdaterat: Nääää. Såklart jag inte ska ha lila kattögon. Bara vanliga synfelslinser.

5 kommentarer:

Martina sa...

Jag minns att min syrra hade mycket problem med det där i början av sin lins-karriär. En gång var vi i sommarstugan och hon grävde och grävde efter linsen för att ta ut den i typ 25 minuter. Sedan visade det sig att hon inte hade någon lins i ögat, antagligen åkte den ut ganska snart och bara försvann i intet. Kanske inte så dumt med lila linser ändå, så man inte tappar bort dem. Lider med dig! Tur att du är så fin i glasögon!

mrspitepalt sa...

Jag hade jättestora problem i början att få in mina linser men sen fick jag ett bra tips av min optiker (du kanske också har fått det och i såna fall kan du bra strunta i mitt inlägg) lägg en spegel på ett bord eller liknande och luta dig sedan över spegeln och ta på linsen så. Låter kanske lite konstigt, men det funkar.

Hela första halvåret satt jag hukad över toalettstolar och bord och gluttade i en liten fickspegel medan jag satt in linserna. Men in kom de.

Lycka till!

Ylva sa...

Känner igen mig! Jag hade stora problem, först fick jag en lektion sen fick jag gå tillbaka flera gånger. Det där sättet som "alla" använder med att med samma hand hålla upp ögat nedifrån och plutta in linsen funkar inte för mig, utan håller upp både nerifrån och uppifrån med ena handen och pluttar i med andra. Nu funkar det ganska smidigt även om jag är en stjärna på att tappa bort linser och förstöra dem med naglarna. Men det är så skönt att slippa glasögon då och då!

Frida Gro sa...

Tack för stödet och tipset allihop. Har äntligen hittat ett trix: Jag spärrar upp ögat med ena handen och lägger linsen precis bakom nedre fransraden så att den hålls fast och inte följer med fingret tillbaka. Det brukar funka efter typ tre försök. Ska testa spegeltricket också!

Beatrice - Tankesnurra sa...

Men förlåt... jag har skrattat så jag gråtit när jag läste din historia... Det där skulle precis kunna vara jag själv... Just därför vågar jag inte prova linser. Du skriver helt underbart! Tack för att du delar med dig!
Stort tack för att du fått mig att skratta och le och gråta och skratta om vartannat! Men jag har inte gjort det i ont uppsåt utan för att du skriver lööövli!!! Varma hälsningar Beatrice