Har du något bra tips på hur man ska göra om man blivit den där i gänget som "styr upp"? Man liksom känner ansvar för att ses, tar tag i saker osv. Är du sådan?
Svårt det där. Jag är sån i vissa sammanhang, andra inte. Ibland blir jag stressad när jag märker att andra tar på sig den rollen, samtidigt som de är frustrerade över det.
Det känns som att det nästan alltid blir någon i gruppen som tar styr upp-rollen. Som håller i kartan på resan, kollar öppettider, bokar bord eller ordnar middagar och hemmafester.
Som att det bara finns plats för en sån person per gäng.
Jag och Chrille har hamnat i ett festfack. Det är nästan bara han och jag som ordnar fester. Fixar vi ingen nyårsfest har vi liksom ingen att gå på. Visst finns det några andra festfixare i vår krets men de är väldigt få. När jag står där på söndagen med kräket i halsen och plockar fimpar från takplåten utanför fönstret, samlar krossat glas, torkar grogg från datorn och skakar soffkuddarna rena från chipssmulor - då kan jag vara irriterad på att det alltid vi som får tampas med festresterna. Att ingen annan TAR TAG. Utan oss, ingen fest tänker jag martyriskt. Samtidigt tycker jag att det är ganska härligt att ha den rollen.
Det är inte särskilt kul att vara den passiva, oföretagsamma heller. Med det ständigt dåliga samvetet, löftet om fikor, fester och middagar som bara ligger och skaver.
Men allså hu! Vad svårt det här är. Kanske känner alla de där oföretagsamma vännerna att de inte är lika bra på att styra upp saker. Att deras middagar inte blir lika goda, festerna inte lika festliga, picknickarna inte lika somriga. Kanske måste de guidas lite. Kanske måste man säga gud va kul det vore att äta brunch hemma hos just dig. Bara några mackor sådär. Kan du inte ordna något snart?
Eller ännu bättre; säga nu är jag dödstrött på att styra upp grejer. Varför är ni så sega, vi gillar ju varandra. Nu får nån annan fixa middag.
Eller fest.
Emma, Lisa och jag i sluttampen av en fest.
3 kommentarer:
Det är intressant det där med vilken roll man får och tar sig. För som jag tycker mig läsa mellan raderna så håller jag med om att man ofta väljer lite själv vilken roll man vill tar. Även om det är lätt att ofrivilligt fastna i den. Själv tycker jag att det är intressant hur jag lite tappade min roll när jag bytte stad och umgänge. Från att ha varit den som ofta styr upp och bjuder in till fest har jag blivit någon som mer blir inbjuden. Men jag tror att det lätt blir så när man byter sammanhang.
Men oj vad det kändes som att jag hade kunnat ställa den där frågan. Det är ju rätt tröttsamt i perioder, men samtidigt också lite kul. Men sjukt tråkigt i de perioder när man inte orkar fixa nåt själv och bara vill att någon annan ska rycka upp en lite.
Tack för ett fint o klokt svar!
Skicka en kommentar