Klurigt med kramizar

Nu när jag ändå är inne på råd-fiskarlinjen tänkte jag passa på att be om ett till.

Det handlar om kramar. Inte långa soffkramar utan mer hej- och hejdåkramar. En gång i tiden bestämde jag mig för att aldrig mer kramas ytligt. Skareva så skareva. Inga fler stela omfamningar med ryggdunk eller stressade avståndskramar. Ni vet när man står typ två meter från varandra och böjer sig framåt så att bara axlarna möts.

Sedan dess har jag ständigt varit förvirrad kring hur jag ska ta mig an kramarna. Det blir aldrig riktigt rätt. Hur ska jag linda armarna? Vart ska jag lägga händerna?

Låt oss för enkelhetens skull dela upp kramarna i fyra olika baskategorier.

1. Lägga båda armarna runt den andres hals. Det här känns som ett väldigt innerligt sätt att kramas. Kanske lite för innerligt ibland. Jag kan få för mig att den andra personen inte vet var den ska göra av sina armar när jag klamrar mig fast runt halsen utan förvarning. Att det landar i en envägskram. Dessutom gör den sig inte så bra på väldigt långa människor. Om man inte klättrar upp och lindar benen runt midjan för att hålla sig uppe. Men där går nog min gräns.
2. Enarmskramen. Vinkla armbågen utåt och kroka fast den andras huvud för en sekund medan den andra gör exakt samma sak. Hur ytligt som helst men ganska bekvämt. Jag brukar avsluta genom att stryka upp och ner över den andres arm som för att släta över den stela procedur vi just genomfört. Är aldrig helt nöjd efteråt.
3. Vira båda armarna runt den andres midja. På det här sättet kommer man riktigt nära. Lite för nära, tror jag att en del tycker. Jag känner mig alltid lite gränslös och blaffig när jag gör så. Men inom mig så gillar jag det. 
4. Omlottkramen. Även kallad hångelkramen. Den ena armen i axelhöjd och den andra runt midjan - medan krampartnern gör tvärt om. Ying och yang. Den här kramen inbjuder till att hålla kvar. Den kräver timing och synkronisering. Armar kan stöta i, huvuden kan krocka. Dessutom måste man vara beredd på att hamna väldigt nära den andres hals.

Självklart är det viktigt att anpassa kramarna efter person. En del gillar ju inte att kramas alls. Jag skulle aldrig köra omlottkramen på en sån person. Man får känna av. Men samtidigt känns det oartigt att linda armarna runt någons hals och sedan slå till med en stel enarmskram på någon i samma sällskap. Mobbning nästan.

Låt oss säga att vi gillar varann. Att vi möts på gatan, slår ut med armarna och ler. Det är läge.

Hur går du helst tillväga?

En väldigt rolig kram som jag hittade här.