Om jag hade rätt: Jag använde inte micron en enda gång i anslutning till förlossningen. Men jag betraktade den nöjt när jag vaggade runt i värkar och konstaterade att den var på plats.
2. En vetekudde som man kan knyta runt midjan. Att stoppa i micron. På profylaxkursen fick vi nämligen lära oss att en vetekudde ger bättre smärtlindring än någon bedövning i världen.
Nåja.
3. En adapter som gör att bilbarnstolen går att fästa på vagnen. Jag var helt desperat efter denna. Det kändes helt enkelt omöjligt att vara förälder utan dessa två plaststycken för 449:-. I veckor sonderade jag tradera och blocket utan framgång så när dagen D närmade sig var jag helt enkelt tvungen att gå till en barnbutik och punga ut.
Aldrig använd. När vi åker bil åker vi bil och när vi går använder vi vagnen. Svårare än så har det inte varit. Vi har försökt att krysta till några situationer då adaptern känts smidig och viktig men faktum är att bilbarnstolen är ganska obekväm. Kall, ihopsjunken och liksom oskyddad har vi rullat runt henne i några sekunder innan vi tagit vårt förnuft till fånga och bäddat ner henne i vagnen.
4. Duttar till sängbenen som gör att den går att vagga. 400 pix. Även de livsnödvändiga.
Trodde jag. När jag står och ruskar sängen tittar barnet på mig som om jag vore helt dum i huvudet.
5. Mjukisbyxor. Av någon anledning blev ett par sprillans nya mjukisbyxor min bästa målbild. Att krypa in i dem när förlossningen var av och den magiska vetekudden avplockad. Jag tror jag provade sammanlagt tolv olika par i fem olika butiker innan jag hittade de rätta. Ett par gråmelerade som satt tajt över rumpan på ett lite raffigt sätt. Svassa runt i dem på BB, det skulle bli grejer det.
Jag var inte riktigt klar över exakt hur mycket vatten min kropp samlat på sig. En vecka efter förlossningen satt byxorna som ett cirkustält på ett halmstrå. Ingen raffig rumpa går att skymta under det massiva lagret med grått tyg. Men visst är de sköna. Jag trodde även länge att jag aldrig skulle kunna amma i något annat plagg än landstingsrocken. Så byxorna plockades aldrig upp ur bb-väskan.
6. Min kamp av Ove Knausgård. Jag dammsög hela stan i en våldsam jakt på denna bok. Den och ingen annan skulle jag läsa när värkarna tagit fart men ännu inte var så onda. Ni vet de där timmarna då man sitter hemma i soffan och äter pasta. Efter stor vånda lyckades jag låna den av en släkting och kunde andas ut.
Hahaha. Har inte läst en enda sida.
7. Kortärmade bodys. För man kan ju inte bara ha LÅNGÄRMADE. Man måster ha åtminståne NÅGRA KORTÄRMADE.
Nja, i Guatemala kanske. Inte i den svenska hösten och vintern.
8. En fårskinnsfäll. För den kan man ju ha till EXAKT ALLT.
Det slutade med att vi köpte en fejk på Ikea. Och den har vi faktiskt använt mycket. I vagnen, på golvet, ihopkorvad som ett babynest.
9. Bröd med öl i. Ett rågbröd som jag aldrig bakat förut men som absolut skulle stå färdiggräddat lagom till förlossningen.
Så kom det sig att jag mitt i värkarbetet stod på Ica och köpte en stor flaska folköl. Och kom hem fyra dagar senare till ett ölbröd hårt som sten.
Slutsats: köp ett fårskinn. Fejk.
BB-väskan färdigpackad.
Och TRALL på balkongen! Livsviktigt!
SvaraRaderaDen där väskan... Igenkänningen! Andra gången hade jag ett par mjukisbyxor, en kexchoklad och en coca cola. Räknade iskallt med att bara bruka landstingets nättrosor och kappor. Räknade också iskallt med att bebis skulle ha landstingets grymma kläder, som förra gången, men tji fick jag. Inte en knytbody så långt ögat nådde. Mkt besviken.
SvaraRaderaUnderbara Frida! Värmen!
SvaraRaderaHihi!
SvaraRaderaÄr fårskinnet verkligen fejk? Har du tittat riktigt noga. Jag tror att det är äkta...
SvaraRaderaSåg det konstgjorda fårskinnet nu, nevermind. Tack för ett roligt inlägg förresten. :)
SvaraRadera